Jag som hade lovat honom...



Imorse åkte familjen Özbalci hem...tråkigt, saknar dem. :/ Det är inte så att jag gråter, men...det känns liksom tomt. Jag har inte känt så förut när de har varit och hälsat på...vet inte varför jag känner så nu. Det har varit så kul nu när de har varit här...trångt, men kul! Och de har ju snackat om att flytta till Turkiet..jag vill inte...:/ Visst, då kan ju vi åka ner och hälsa på där...men ändå..

Jag har hela dagen letat efter kattleksaker, men inte haft någon tur alls! Djuraffären på stan ska tydligen flytta, men jag vet inte vart. Och djuraffären vid skokanonen var stängd när vi kom dit... så vi tänkte att vi kunde åka till Ö o B, och kolla om de hade kattleksaker, men där var det också slut! :o
På måndag ska jag be Janne skjutsa mig till djuraffären när det verkligen är öppet! Kalle och Hobbe måste ju ha lite leksaker...^^ Deras förra gick ju helt sönder, haha! <3 Fick nästan ångest när jag kom hem idag utan leksakerna som jag hade lovat Kalle...:/

Vi köpte Mario Cart idag till Nintendo Wii! Haha det känns lite kul att sitta med en ratt och köra...^^ Och det är svårare än man tror faktiskt! :o


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Dagar tills jag blir 18 år!
RSS 2.0