Om jag hade en önskan..

Jag tänker mycket på mamma och pappa nu för tiden...jobbigt..
Jag önskar de kunde vara lyckliga. Önskar jag kunde hjälpa dem.

Sandra, jag kan genuint säga att jag vet hur det känns,man känner sig djupt maktlös och oroar sig, man önskar sina föräldrar det bästa, och försöker klura på vad man skulle kunna göra för dem... ju äldre jag blir ,dessto mer inser jag att det finns ingen magisk lösning,tyärr.. det ligger inte i våra händer...Allt vi kan göra är att finnas till för mamma att finnas till så gott vi kan,att älska henne trots hennes "brister", men det måste finnas en gräns där man bestämmer sig för att inte låta det negativa i deras lv, suga ut det positiva i våra liv, Vet du vad jag tror?.. mamma skulle bli lycklig över att få se....dig...stark och glad, med ambitioner och drömmar om äventyr.

Det är nog det finaste en mamma kan få uppleva om man inte varit den "bästa" föräldern...att det gick rätt bra för barnen i allfalll.. jag menar inte att du ska bli något som du kanske känner att du är till 100 procent, man växer in i livet och dess mening såsmåningom, och livet är ju som en berg och dalbana, men man har ju valet att "njuta" av den kittlande åkturen eller förfasa sig...hehe

och det är ju lättare sagt än gjort, hursomhelst det jag ville säga är att det finns möjligheter att växa i svåra erfarenheter..det är lätt att leva för andra och glömma bort sig själv..Jag är säker att allt kommer lösa sig för dig i livet, det säger min magkänsla ;-).. ps du detta var en jäääävligt lång kommentar du behöver inte publicera den här kommentaren, den var riktad till dig, jag ville ge dig lite "tröst" kraaaaaaam