Det känns bra att ha dig tillbaka, känns bra att veta att du fortfarande tänker på mig. Dock har känslorna kommit tillbaka, och hur mycket jag än vill ha dig tillbaka så får jag inte. Du säger att du också har känslor för mig, vilket både gör det lättare och svårare. Det blir lättare eftersom jag då vet att jag fortfarande betyder något för dig. Men det gör det även svårare, för då vill jag ha dig ännu mer.
Många tänker nog att jag inte bör hålla kontakt med dig, eftersom det blir så jobbigt, men jag kan inte släppa dig. Jag vill ha dig i mitt liv. Jag kan inte sluta hoppas. Distansen förstör allt och jag önskar verkligen att saker och ting vore annorlunda.
Jag är så jäkla kär i dig!
Under den senaste tiden vi snackat med varandra har jag sett en förändring...du börjar äntligen inse vad det var jag pratade om. Jag blir så glad, för jag märker att du kämpar... Du har varit ovanligt gullig och rar.
Du är och kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Ja, det hör ni nu... jag är fortfarande kär i Faj!  Jag erkänner det! Nu vet jag att det inte är kärleken jag är kär i...det är i Faj... och ja, han har varit en idiot ibland, men ändå kan jag inte sluta.. Jag vet att han har ett hjärta av guld. Han kanske inte är den killen som skulle köpa en ros varje fredag..men han har ändå något speciellt som får mitt hjärta att smälta ibland. Jag vet inte vad det är än... vet inte om jag någonsin kommer kunna förstå vad det är. Han är öm, rar, kärleksfull... han behöver bara hitta sig själv.
Men ni behöver inte vara oroliga, vi kommer inte bli tillsammans igen, på grund av distansen. Jag klarar inte av det mer. Men hade han bott närmre hade jag inte tvekat att försöka igen. Jag tänker på honom direkt när jag vaknar...tänker på honom när jag ska sova... tyck och tänk vad ni vill...jag kan inte styra mina känslor. Jag vet att detta är äkta! Jag har inte varit mer säker på något.