Ibland går man in i väggen... den vägg som är fylld av ånger, minnen och känslor. Det blev en del tårar förut, och jag tänkte att jag kanske inte var så stark som jag trodde... jag ändrar den tanken nu. Jag vet att jag är stark, men alla har vi väl svåra stunder. Det är svårt att gå vidare när allt blivit så annorlunda. En liten sak kan ändra tillvaron totalt, vilket ibland kan vara ganska läskigt. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att ta mig vidare...jag har fastnat i mina känslor, men jag vill ändå inte släppa taget.

Vad gör man när man känner sig totalt förvirrad? När man vill hitta en utväg, men ändå vill man stanna kvar i eländet? Jag vet att det inte är likadant längre...undrar om det någonsin kommer bli det. Jag vill honom all lycka...det är sant! Men jag vill att han ska hitta den lyckan hos mig... han nämnde fest och inom en sekund rann en tår. Jag är rädd för att han redan ska gå vidare och hitta en ny kärlek.

Jag kommer aldrig glömma