Att jag kunde känna något sådant...

Det var inte som vi trodde...vilket egentligen är positivt, men ändå vet jag inte riktigt vad jag känner. Är jag glad eller ledsen? Lättad eller sorgsen? Det är nog lite av båda tror jag, om jag känner rätt. Jag måste säga att jag själv är väldigt förvånad över mina känslor och tankar om detta... Det var inte alls såhär jag trodde det skulle bli.
Jag får bara hoppas på att detta elände försvinner från min kropp så jag slipper gå till någon läkare och ta blodprov. Blir ju yr bara jag tänker på det... :( 
Ikväll blir det nog en liten utgång med Said tror jag... och samtidigt ska jag lämna lite musik till Bruce! :) Stackarn har väntat på det ett tag nu. Kvällen kommer nog dock inte bli speciellt lång, eftersom jag imorgon ska städa på Harrys efter allt partande ikväll. Samma sak på söndag! :) Denna gång får jag hoppas på att det inte finns några spyor! Urk...

Puss och Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Dagar tills jag blir 18 år!
RSS 2.0